Lövhalka och spårhalka – Så påverkas kollektivtrafiken

Varje höst drabbas tåg- och spårvagnstrafiken av ett återkommande problem som skapar stora förseningar: lövhalka och spårhalka. Trots att fenomenet kan låta banalt, handlar det om en ren fysikalisk och kemisk process som direkt hotar säkerheten på spåren och tvingar trafikoperatörerna att sänka hastigheten.

Vad är lövhalka och hur uppstår det?

När höstlöven faller ner på spåren pressas de samman av tågens och spårvagnarnas tunga stålhjul. Det enorma trycket krossar löven och frigör deras naturliga oljor, cellulosa och pektin. I kombination med den fukt som kommer från höstregn, dagg eller dimma startar en kemisk process. Resultatet blir en mikroskopiskt tunn men extremt hal hinna på rälsen – en hinna som bäst kan liknas vid såpa eller ren is.

Denna friktionsförlust gör dat drivhjulen slirar vid start och att bromssträckan förlängs dramatiskt. Av säkerhetsskäl måste förarna köra betydligt mer defensivt, vilket omedelbart fortplantar sig som följdförseningar i hela tidtabellen.

Stockholm och SL: Spårhalka på Gröna linjen

Inom Stockholms kollektivtrafik är spårhalka ett välkänt problem, särskilt för SL:s tunnelbana. Det är framför allt Gröna linjen som drabbas hårdast eftersom stora delar av dess sträckning, framför allt i de södra och västra förorterna, löper utomhus i lummiga miljöer med mycket träd nära spåren.

Utöver tunnelbanan är även lokalbanor som Roslagsbanan, Saltsjöbanan och Tvärbanan mycket känsliga för hösthalkan. För att motverka spårhalkan använder SL speciella tåg som spolar rent rälsen med högtrycksvatten samt applicerar en friktionshöjande gelé, men vid kraftigt lövfall räcker detta sällan till för att helt förhindra förseningar.

Göteborg och Västtrafik: Backar och akuta vagnbrister

I Göteborg drabbar lövhalkan framför allt stadens omfattande spårvagnstrafik. Det geografiska läget och linjenätets utformning gör vissa sträckor extremt sårbara. Särskilt kritiska är de sträckor där spårvagnarna måste klättra i backar omgivna av vegetation, såsom partiet mellan Sahlgrenska, Botaniska och Linnéplatsen samt linjerna upp mot Guldheden.

Göteborgs spårvägar drabbas dessutom av en specifik följdeffekt som kallas hjulplattor. När en spårvagn tvingas till en kraftig inbromsning på den hala rälsen låser sig hjulen och glider mot stålspåret. Detta sliter ner hjulet på ett specifikt ställe så att det blir platt. Vagnar med hjulplattor dunsar kraftigt och måste omedelbart tas ur trafik för att svarvas om på Ringön, vilket ofta leder till en akut vagnbrist och inställda turer i flera dagar efter att själva halkan har upphört.